Miserabelt

Världen är helt felvänd och skruvad. Åtminstone om man bor i Gällivare.
Allt verkar vara jättefint, varmt, full med glada människor och jobbar och har framtidsplaner. Kanske en fisketur, en fika på stan, en liten roadtrip, en myskväll hemma, träning, jobb på annan ort, barn, skola... Anything.
I verkligheten är alla ensamma, många bara försöker bygga upp en yttre fasad som säger till andra att jag är en lyckad människa som kommer komma långt med livet.... Falskare kan inget vara. Människor är avskyvärda. Undra om djur är likadana? Knappast. Det är bara människorasen som är nog puckad för att ha en sådan aspekt i sin beteendenatur.  Varför ska man lådsas? Varför är det så viktigt vad folk omkring anser?

Känns som att folk man bryr sig o och litar på bara skiter i en och prioriterar sig själva för att själva verka som bättre och mer lyckade, då man verkligen behöver dem. Ingen orkar riktigt bry sig om den andre.

Händer så himla mycket skit. Var bara tvungen att skriva av mig. Så många tankar och funderingar, så många att hålla koll på, så många att trösta.

You think you know me but lately it seems that you don't know me at all.

RSS 2.0