Stina

Ge mig din kropp!
Rätt smink, rätt kläder, rätt hår, fel kropp?

Du ser dig i spegeln som du och dina vänner speglar er i, fixar er fina inför kvällens händelser.
Allt är så bra, alla är så snygga ikväll, alla utom du, för du har den där bulliga magen som verkar synas allt mer för var gång du tänker på den, ”jag är så tjock, Gud vad jag hade velat ha hennes kropp”, ja, jag kan läsa dina tankar.

”Är det värt att sätta fingrarna i halsen och stjäla tillbaka näringen som din kropp behöver? Att skada sig själv för att nå det perfekta utseendet...”

Självkritik är för det mesta negativ. Vi behöver börja bete oss snällare med oss själva, och börja tro på oss själva Måste vi underkasta oss för alla andra, för det är det vi gör när vi tänker ”hon är så mycket snyggare och bättre än vad jag är”.

Jag är inte ensam om att uppmärksamma det här problemet. Överallt kan man läsa om precis samma sak som jag skriver om, men det känns ändå viktigt att få ut mina tankar om det här. Utseende-fixeringen kommer ta död på oss, det håller redan på.

Många, nu skriver jag om oss tjejer, kan inte gå utanför huset utan smink, och det är ju rent ut sagt skithemskt!

Om du är en av dem, du som läser, vill jag säga dig en sak. Man kommer ingenstans i livet genom smink och söta leenden. Inte om du vill lyckas på riktigt, då är det bara att vara sig själv som gäller. Det är ingen som bryr sig om du inte har smink jämt, och faktum är att killar inte vill ha sin flickvän topp-tipp-trim-fixad hela tiden, alla dagar i veckan. Om de älskar oss, så är det inte viktigt att se ut som en prinsessa varje gång du träffar honom.
Jag blir ledsen när jag tänker på vad som händer med människor. Hur hjärntvättade och blinda vi har blivit. Är det verkligen värt att svälta sig själv för att nå en viss storlek på jeansen? Är det värt att sätta fingrarna i halsen och stjäla tillbaka näringen som din kropp behöver? Att skada sig själv för att nå det perfekta utseendet, det är hur sjukt som helst...

Jag ska inte komma här och säga att jag inte är en av alla som aldrig är missnöjd med mig själv, för då ljuger jag värre än Pinoccio, och det vill jag inte. Jag erkänner att mitt sinne också har svaga dagar och att jag tittat lite extra på de andra tjejerna och tänkt att just så vill jag se ut, men det finns folk som blir sjuka av nutidens idealjakt.
Jag tror knappast att det är något som är nytt för någon av er som läser, så jag skippar föredraget om anorexia, bulimi och allt det där. Visst är det lätt att tro att det är så man ska göra? Att man ska gå på diet och aldrig äta onyttigt. Det verkar som att någon där ute vill att vi ska börja tro att det är just så man ska leva, eftersom man inte kan slå upp en tidning utan att se annonser om bantningsmetoder, och då det säljs dietpaket i nästan alla vanliga mataffärer. En bild säger mer än tusen ord har man ju hört förr. En bild på en modell säger ”snyggt, vackert, bra livsstil”, men den kan också säga ”fingrar i halsen”, ”svält”, ”utseende-fixering”.
Vi blir så lurade av samhället och av oss själva att det är lite läskigt faktiskt.

För ett tag sedan läste jag i en tjejs blogg, en tjej som jag vet är vältränad och ja, har ideal utseendet. Hon hade fått magsjuka, och som de flesta vet är magsjuka inget vidare mysigt att ha och man vill slippa undan det.
Jag läste att hon gått ner tre-fyra kilo på en vecka. Men det som gjorde mig förvånad var kommentaren till det inlägget, det var en tjej som skrivit något i stil med ”åh, kan du inte smitta mig med magsjuka också?”
Om man ser på en sjuka som gör att man inte kan äta utan att spy upp maten igen som något fantastiskt då har man något fel uppe i knoppen, och inte på kroppen.
Att vara avundsjuk på att spy upp mat och gå ner i vikt på så sätt är samma sak som att be om att ha bulimi. Hur sjukt är inte det? Jag hoppas världen ändras, jag hoppas att folk kan öppna ögonen och se hur sjuk och infekterad utseende-fixeringen är!
Om man frågar mig, så vill jag konstatera att det har blivit lite av en trend att gå på diet, lite av en trend att tänka fuckade tankar om sig själv och sitt utseende. Varför, vill jag gärna ha svar på.

Jag har inte nämnt nästan något om killar och era problem. Det är inte så att jag inte tror att ni känner som oss tjejer, att ni inte jämför er med varandra. Det är det att jag inte vet mycket om att tänka som en kille, det är ju lite svårt när man har bröst, ljus röst och kan pressa ut ungar, ja när man är tjej helt enkelt.
Sorry grabbar, ni får skriva en egen krönika, eller nöja er med det jag skrivit.

Jag skriver om hur tankarna om vad som är vackert, har blivit förstörda och smutsiga, och jag hoppas att fler ser det...

/Stina Larsson, SP07A

Två sidor av änglars hjärtan

 
De älskar mer än vad som krävs

Ett stopp i deras hjärtan och fjädrar trillar av

Trots all känsla för att älska,

Finns där något mer

Smygande kryper den andra sidan fram och tar all uppmärksamhet.

Den andra sidan av änglars hjärtan.

Där göms allt som vill gömmas.

Min dag har varit... flummig? trött? eh ja. det brukar vara en bra kombination det.
Hade ingen svenska på morgonen, 
men jag som inte visste det stressade till bussen men var tvungen att vända om när jag kom fram,
då jag glömt busskortet såklart. Ingen fara med det, det går en till lite senare. Jaos, men den missade jag också x)
först tredje gången kom jag med^^' det bruakr vara så att när jag missar första bussen, 
missar ajg av någon konstig anledning också den andra!
Nåväl, hade en lååång mediekunskapslektion fram till lunch och efter det matte och en helflummig geografilektion.
Jag har verkligen valt rätt linje. 
För första gången på länge är jag taggad för lektioner och jag tänker nästan inte ens på att skola. 
Go me, bara det håller i sig.
    Tänkte börja om på nytt idag med mitt tragiska liv, men den början kom aldrig och det skäms jag för nu. 
I och för sig var det en pengafråga,
och jag försöker spara mina kontanter till en sthlms-resa senare under året!
Det är inte lätt att vara fattig...

Bilddagboken behöver sig också en uppdatering så nu går jag och nördar lite där.
God natt<3

It's so hard to say that I'm sorry I'll make everything alright 
All these things that I've done now what have I become 
And where I'd go wrong 

I don't mean to hurt, just to put you first 
I won't tell you lies
I will stand accused with my hand on my heart 
I'm just trying to say 

I'm sorry 
It's all that I can say 
You mean so much and I'd fix all that I've done 
If I could start again 
I'd throw it all away 
To the shadows of regrets and you would 
Have the best of me 

I know that I can't take back all of the mistakes but I will try 
Although it's not easy, I know you believe me 'cause I would not lie 
Don't believe their lies, told through jealous eyes, they don't understand (I'm sorry) 
I won't break your heart, I won't bring you down 
But I will have to say 

I'm sorry

Bara för att den texten speglar mina tankar perfekt som på en spegel som någon nyss putsat.