Stina

Jag vet nu att jag inte är ensam. Jag kan aldrig vara ensam för det finns alltid någon som bryr sig. Det kan vara min syster, alla mina finaste vänner och det kan vara min älskling.
Just i helg har det varit jag och Jesper i byn. Levt som sambos i en stuga i byns utkanter. Ingen stor gård, en liten röd stuga med utedass och sjö nedanför backen där kanoten ligger.
Kände mig hyfsat mogen i helg. Att veta att jag klarar av att bo utan föräldrarna, utan att ta sig fram utan stödhjul. Laga mat, diska, hugga ved och göra i ordning bastu med varmvatten, hämta vatten ur brunnen, handla, fiska och ta hand om en annan.
Hela helgen har varit semester på riktigt. Slippa bry sig om något. Inte ens utseendet har spelat sin stora vanliga roll de här dagarna. Fantastiskt.
Bada i underkläder eller inga alls, dag som natt i vik och övergiven strand. Tänk så obrydd jag var om mig själv. Ärligt så önskar jag att jag alltid kunde vara så. Veta att jag duger. Det är svårt allt oftare. Jag vet inte varför mitt självförtroende är bortblåst. Jag måste titta väderrapporten och se vart vinden dragit med sig det.