Stina

Ojdå tänkte jag när jag insåg att det är första mars idag. Om inte mindre än 18 dagar är det meningen att jag, Matilda och syrran ska sitta på tåget ner till Stockholm. Ojdå... Och här kan jag inte ens räta ut knäet helt, och det är världens pärs att bara lyfta upp foten från golvet. Hur ska detta gå? Jag har tänkt att det var såååå länge kvar till resan, men nu blir jag lite skrämd. Kommer jag kunna följa med? Kommer jag ha rehabiliterat mig nog bra och mycket? Hoppas det. Annars blir jag jätte ledsen och det blir nog Hanni också, eftersom det är för hennes 18års dags skull vi åker ner.
Gode Gud snälla gör så att jag är stark nog för att träna upp min rörlighet i benet nog mycket för att jag ska kunna åka till Stockholm!
Jävla skit säger jag om och om igen. Jag vill verkligen inte vara med om det här. Det tar ner mig så enormt mycket.