Stina

Hmm ahaja... Den första pojke som föll mig i smaken var väl Nick Carter från Backstreet Boys, men det tycker inte räknas. Visst ju inget om att vara kär eller om kärlek, eller hur det skulle kännas på riktigt. :P
...Det gjorde jag inte heller då jag var tillsammans med den "förste". Vet inte ens om jag var kär på riktigt. Allt liksom gick så fort och jag ville väl ha bekräftelse? Var nog inte kär alls. Var ju bara... 14?15? (Hur gammal är man när man går i nian? xP)
Ja herregud. Honom är någon jag varken vill tänka på, prata om eller skriva om. Men nu har jag ju valt att göra den här listan så...
Nej huj, jag får bara dåliga minnen av den tiden! Visst var det ju spännande, att vara ensam med en kille, att inte säga vars man egentligen var till mamma när hon ringde, att prata i telefon mitt i natten sådär i smyg. Men mer än så var det inte. Han var tråkig, konstig och väldigt självupptagen. (Kom jag på då det tog slut) Undrar ofta varför jag inte stod på mig och frågade honom när jag hade chansen varför han enbart ville prata om sig själv?
Det höll inte så länge iallafall. :)

Nu däremot har jag världens bästa pojkvän! <3