Stina

Livet flyter på som det bör. Om en vecka går jag inte längre på gymnaiset vilket betyder att detta är sista veckan.
Är jag glad? Jag vet inte. Är jag positiv till balen? Jag vet inte. Blev studenten som jag tänkt mig? Jag vet inte.

Jag vet ingenting längre. Jag känner mig tappad i golvet. Med huvudet före. Eller något.

Det är inte bara avslutet på skoltiden som eggar mitt sinne. Det finns något annat där också, en ständig stress och en känsla av smått obehag. En ångest för allt. En svag... Men ändå.Känner mig stressad men jag har för lite att göra, jag är trött men jag sover för mycket... Jag kopplar aldrig av. Helt.

Men det är nu det börjar märkas och vara till besvär... Stora besvär.

Idag säger jag bara: Fuck it. Jag går och gömmer mig.